"Änkan i Redeby" var inte den ända änkan i Askeryd, visade det sig.
Dackemannens namn finns att hämta i Riksarkivets lokala register för Askeryd - "årliga räntan" - i Landskapshandlingarna för Småland, Norra Vedbos härad. (1539:9 bild 14).
Endast hans förnamn anges: "Sven i Redeby". Sven var landbo i ett kyrkohemman.
Ytterligare två änkor dyker upp i "årlig ränta" för Askeryd åren 1542-1543.
Här gäller det två klosterhemman
Det visar sig att det inte bara finns en änka i Askeryd utan ytterligare två efter Dackeupproret. De bor på klosterhemman i Lutarp och i kyrkbyn. Deras namn anges inte, bara deras sociala status: "enkan".
I registren (1539:9 bild 15) bor 1539 - före dackeupproret - landbon Sven i Alvastras klosterhemman Lutarp. Sven är Rättare, en man av ordning och plikt och har av fogden fått ett förtroendeuppdrag, att sköta räkenskaperna i
Rättaredömet Lutatorp, som innefattar
kungens egna gårdar inte bara i Askeryd utan även i Flisby och Eksjö socknar. Kungen hade konfiskerat gårdar och torp som tillhört klostren och katolska kyrkan och för att kunna administrera sina tillgångar - gårdarna - lät
Gustav Vasa inrätta så kallade Rättaredömen, som finns noterade i registret i "Arv och Eget".
Jon bor 1539 i ett annat av Alvastras klosterhemman inne i kyrkbyn. Om Jon berättar inte historien mer än att han likt Sven i Redeby och Sven i Lutarp inte längre återfinns tre år senare på sina gårdar.
Även här står deras hustrur som änkor år 1542
Tre ledargestalter - dackemän - i sina bästa år fick sätta livet till i kampen för att bevara det som "gammalt och fornt var". Det är uppenbart att den katolska tron hade starkt fäste i Askeryd. År 1527 lät
Gustav Vasa förstatliga katolska kyrkor i riket som ett led i reformationen. Kungens fogdar stal dessutom kyrksilver till stora värden, till och med kyrkklockor.
Kyrkelandbor i samma socken
Klosterlandbor i samma socken lydhe till Alvastra
Lutatorps Retta.....döme
I "Arv och eget" återfinns Sven på klosterhemmanet i Lutatorp som Rättare. Arv och eget utgörs av Gustav Vasas och hans arvingars privata gods, alltså av kungen konfiskerade gårdar. Förvaltningen av dessa
"Arv och egetgods" sköttes som regel av särskilda landbofogdar. Svens uppgift som "Rättare" var att inför fogden svara för ordningen och uppbörden i sitt distrikt, som kallades Rättaredöme,
alltså Gustav Vasas konfiskerade och numera privata gårdar i Flisby, Askeryd och Eksjö socknar.
Alfvastra Gods
Kyrkegods
Sven i Redeby och hans sammansvurna klostervänner Sven och Jon levde under "Den stora oredans tid" i Småland, när smålännigar tvingades gå man ur huse för att försvara sin bygd - än mot danskar - än mot svenskar.
När siste danske unionskungen Christian II lät påbjuda avväpning av bönderna i Sverige - tog smålänningarna sakerna i egna händer, i vanlig ordning. Striden om herraväldet i Skandinavien var en uppgörelse mellan danskar och
svenskar men i Småland fick varken Christian II och Gustav Vasa något stöd.
Upproret i Småland mot danskarna som iscensattes i - november 1520 - började tidigare än på något annat håll i Sverige och hade vunnit stor spridning redan innan Gustav Vasa till slut lyckades resa dalkarlarna till motstånd.
Befrielsen från danskarna genomförde smålänningarna av egen kraft och efter eget huvud och de var beredda att dö för sin sak. De behövde inte känna någon särskild tacksamhetsskuld till "frihetshjälten" norrifrån,
när så Gustav Vasa blivit kung och tar sitt rike i bestittnig. Han möter misstro i Småland.
En brist på förtroende som kom att påverka de framtida relationerna med den unga svenska kungamakten i Stockholm och som så småningom leder fram till Dackeupproret
Att Sven i Redeby var en betydelsefull ledare i Dackeland får vi indirekt reda på i Gustav Vasas Registratur. Den svenska kungamakten lät nämligen statuera exempel för upproriska smålänningar.
Uppgifter om straffpåföljderna för dackemännen och deras familjer finns prydligt noterade i kungens Registratur. För ordning och reda var det med Gustav Vasa.
Att historien om Sven och hans hustru inte är omtalad beror på historiska omständigheter. Huvudstaden har ända in i modern tid bestämt vilken historiesyn som ska gälla.
En negativ syn och smutkastande omdömen om Småland hämtade länge sin näring i en fruktan hos den ledande politiska eliten i Stockholm för nya oroligheter i Småland efter Dackeupproret.
Rätt ska vara rätt och en skymd historia ska belysas. Änkorna i Redeby, Lutarp och kyrkbyn och deras män har självklart en plats i vår svenska historiedokumentation.
Ett sätt att hedra dom är att låta dom träda fram i rampljuset och flagga småländskt
Första belägg för vapenskölden är från Gustav Vasas liktåg mellan Stockholm och Uppsala i december 1560 där svartdraperade landskapsflaggor bars i processionen. Vapenskölden med den kungliga kronan finns avbildad på Gustav Vasas grav i domkyrkan i Uppsala.
I gyllene fält ett rött lejon med blå beväring, därest sådan skall förekomma, och hållande i tassarna ett uppåtvänt rött armborst med pilspets av silver samt båge och strängar svarta.
|
I Lars-Olof Larssons "Dackeland" omnämns "änkan" i Redeby, som fick böta sju oxar till de kungliga magasinen i Stockholm. Änkan efter en dackeman från Askeryd, som dog i striderna vid Mjölby
Av hävd har smålänningar alltid värnat om sin egen bygd. En självklar rätt och sedvänja att med vapen försvara sig och sitt eget mot växlande överheter. Att den småländska vapenskölden därför består av ett armborst och ett lejon har sin historiska förklaring.
Kung Gustav var snabb i vändningarna - efter Kalmarunionens upplösning - och inrättar snart ett fogdevälde för att få kontroll över sitt nybildade rike men som i Småland uppfattas som ett intrång - för någonting sådant
hade smålänningar aldrig förr varit med om. Svaret låter inte vänta på sig och oroligheterna breder ut sig på 1530-talet och når sin kulmen 1542-1543 i Dackeupproret.
Att de tre dackemännen i Askeryd var landbor i kyrko-klosterhemman förklarar konsekvenserna av den protestantiska reformationen som lämnar ett historiskt avtryck efter sig.
Rättskaffens män med katolsk tro, som värnar om sin bygd och sin frihet, var beredda att försvara sig och sitt för det som "gammalt och fornt var".
Denna deras rättskänsla skulle med tiden få konsekvenser.
Flaggan - landskapsvapnet - är en vapensköld med ett speciellt armborst - en knapharka - och ett lejon. Symboliken i flaggan avslöjar kopplingen till händelseutvecklingen i Småland under ett oroligt 1500-tal. Vår blågula svenska korsflagga är för första gången dokumenterad från samma tid.